Fett med snö

Snö! Jag säger det igen: snö! Och så en gång till: snöööööö! Det började ju snöa så smått redan igår kväll, så när jag kom till vårdcentralen vid 19-tiden för att håva in min gratisvaccination var det bara jag och en annan vaccinationseftersläntrare där. Denna vecka är det tydligen åldersgruppen 76+ som får sin spruta, och jag gissar att det var 1) för halt  2) för sent på kvällen för Hjärups 76-plussingar (hur många de nu är) att vara ute. I alla fall, i natt snöade det ännu mer och i morse var det så här mysigt i vår trädgård:

Okej, ni norr om Helsingborg kan sluta gäspa nu. Det har blivit dags att gå över till dagens egentliga ämne, nämligen gårdagens matlagning! Som ni förstår av inledningen så blev det inte någon sådan förrän ganska sent, och ni som redan känner mig vet att om jag inte får middag senast kl 19 övergår jag från normalläge till stand by-läge och hjärnan slutar att fungera. Ni andra känner säkert igen fenomenet: man öppnar kylen och stirrar på innehållet men förstår inte hur man ska kombinera den ena saken med den andra för att det ska bli något som kan kallas "middag". Men jag hade tur: några kokta potatisar, lite bacon och två ägg och ...

voilà! en middag värdig en långtradarchaffis stod på bordet mindre än 15 minuter senare! Och som SOL så vist säger: den goda smaken sitter i fettet. Så sant, så sant.

Riktiga Mad Men äter inte

Igår hade jag tänkt ut ett alldeles eget recept på en mycket läcker pastasås som jag skulle laga (sant!), men för att göra en lång historia kort så slutade det hela ändå med att vi åt rester. "Rester" låter lika gott som kall brun sås med skinn på men jag åt lite oliver, italiensk skinka, parmesanost med mera, så det var helt okej. Minus i kanten för mig dock, eftersom den enda "matlagning" jag bidrog med var de marinerade kronärtskockorna och de tinade brödbitarna. Nåväl:

Efter maten kollade jag på ett par avsnitt av Mad Men, den där tv-serien som utspelar sig i Manhattans reklamvärld på 60-talet. Jag tog med mig ett glas rödvin in till teven, vilket kanske låter som ett utsvävande leverne (det var ju trots allt bara måndag), men jag kan lova att det var rätt så söndagsskoleaktigt jämfört med vad folket på Sterling Cooper hällde i sig. I volymordning:

1. Crème de menthe (ur en vattenbehållare)
2. Whisky (ur glas stora som barnahuvuden)
3. Rom (ur pappmuggar)
4. Rödvin (ur ordinära vinglas)

Jag försöker komma på om de åt något också, men det enda jag kan komma på är att Don Drapers fru Betty pratade om att köpa squash till Thanksgiving (och nej, cigaretter räknas inte som mat). Å andra sidan skulle ju minsta köttbulle man ätit synas om man gick klädd så här jämt:

Boeuf bourguignon, non merci

Jag kör ju lite mjukstart, och en köttgryta med ganska få ingredienser tänkte jag skulle bli en lätt match, om den bara fick puttra tillräckligt länge och sedan stå och mogna till sig över natten (det lär ju vara det som gör en gryta god). Så i lördags gav jag Bonniers kokbok en ny chans, och efter en liten justering av receptet - deras något pretto krav på "1 kvist färsk timjan" förhandlades ned till 1 tsk torkad dito - skred jag till verket och lagade en klassisk Boeuf bourguignon. Det doftade gott och såg lovande ut, så igår kväll, efter vederbörlig mognad, var det dags att servera denna härliga, vintriga, mustiga gryta. Så här såg jag ut efter att ha smakat på mästerverket:

Besviken? Moi? You bet. Kan säga att grytan smakade som om man hade glömt lägga i hälften av ingredienserna, trots att jag gullat med den på alla upptänkliga sätt. Som tur var hade vi små goda bröd till, bakade efter recept i Nya Annas kokbok, så jag åt några sådana kolhydratbomber istället. Så här såg de ut:

Lusse lelle

Lussekatter har jag bakat förr, så det gick hur snabbt och geschwindt som helst. Jag bakade efter ett recept i Bonniers kokbok men det var sååå nära att jag gick i fällan! I receptet stod det att nämligen att man skulle ha 1 dl russin i degen, men vad är det för påhitt? Lussekatter äter man ju ofta i adventsljusens sken och i värsta fall är man också lite halvblind p.g.a yrvakenhet (om någon får för sig att lussa för en i gryningen). Jag kan ha fel, men jag tror att russinhatarna är fler än russinälskarna. Nice try, Bonniers, men om det är någon ingrediens jag vill ha fullt synlig i maten så är det russin. Så de fick inte vara med i min deg. Annars blev det gott!

Testing, testing

Någonstans ska man ju börja, så jag började med en fisksoppa. Egentligen började jag med ett italienskt bröd, och hade jag fått bestämma hade det blivit det och ett glas vin och en bit ost till middag. Men det är väl lite tveksamt om det kan kallas matlagning, så det fick alltså bli fisksoppa vilket krävde en liten inköpsrunda innan jag kunde sätta igång med själva kockandet.

Väl hemma i köket utgick jag från ett recept i Kärlek, oliver och timjan men skippade potatisen, som kändes som en helt onödig ingrediens. Vid det här laget var vi redan hungriga, och trots att jag tyckte att jag hackade lök och strimlade morötter i flygande fläng tog det ändå mer än en timme att laga sopphelvetet , så både Mannen och jag var rätt gnälliga när maten väl stod på bordet. Jag måste nog lägga upp någon form av strategi om det här projektet ska lyckas.